Mobbning

Åtgärder Mot Mobbning Startar Hos Oss Själva!

Tisdagen den 3 september 1991 stod det på DN’s löpsedlar ”MOBBNING BÖRJAR PÅ DAGIS!”.

Man syftade då på min forskning som presenterades i en artikel med titeln ”Vuxna har svårt för avvikande barn” ”Personalens attityd viktig för hur dagisbarnet uppfattas i kamratkretsen, menar forskaren Anita Kullander.”
Nu har det gått några år sedan dess och jag har arbetat som psykolog inom förskola och skola i 25 år.
Med anledning av Morgans Mission – ett program från SVT om hur Morgan Alling ska åtgärda mobbning i en klass. Jag reagerade starkt negativt på det första inslaget framförallt för att jag anser att…
Ingen Metod Är Bättre Än Dess Utövare
”Om du inte är med så är du emot – och alltså ett hot” Det är samma taktik som i diktaturer där man fängslar den som genomskådat systemet och öppet kritiserar det.
Min tanke är att den som mobbar säger till den mobbade ”förstår du inte skoj” och lägger då skulden för känslan på den utsatte. Det är inte ovanligt att en mobbad tom. försvarar mobbaren med att säga ”hen bara skojade lite dumt”. En mobbad som kopierar försöker testa om det verkligen är skoj och om andra reagerar likadant.
En mobbad som mobbar andra försäkrar sig också om att inte vara sämst i hierarkin. Om någon är sämre än mig så är jag inte sämst iallafall. I skolor, i klassrum där vuxna inte förmedlar alla människors lika värde – oavsett – så frodas mobbningen. Min forskning från tidigt 90-tal visar på att vuxna har svårt för barn som avviker från normalkurvan och dessa signaler läser barnen av och iscensätter.
Från det otal sociogram som jag gjort under åren som psykolog så har det blivit tydligt att den mest dominanta eleven, som tycks ha många kring sig på rasterna, inte får ett enda tillval på ett sociogram. Ingen vill vara med dom men måste det för att försäkra sig om att inte bli mobbad. Den som genomskådar detta spel och vägrar tillhöra beundrarskaran blir ofta mobbad. Oftast inte av den dominanta utan av ”planeterna” runt omkring.
På TV har det nu vistats det första avsnittet i en serie om Morgan Alling och hur han arbetar med mobbning i en klass. Jag var lite bekymrad över detta eftersom han arbetar med klassen – när det är de vuxnas värderingar och signaler man måste arbeta med. Det är tyvärr ganska vanligt att lärare säger ”men har är ju en knepig sort så man kan förstå att… Men hon beter sig ju så avigt så man förstår ju att ingen vill vara med henne…” Mina värsta farhågor besannades tyvärr.
Han börjar i fel ände menar jag. Det är samhället och de vuxna runt omkring som skapar normerna och atmosfären på gatorna, i klassrummen och hemmen. Hans insats igår hjälpte mobbarna att ytterligaŕe kränka en klasskamrat. Jag tycker att det är som att sätta geten som trädgådsmästare. Det han gör har otaliga lärare gjort före honom och missslyckats. Mobbning stoppar man inte med några ”lära-känna-övningar”. Det går mycket djupare än så. När han och TV-kamerorna har gått därifrån så är det fortfarande samma lärare och samma vuxna runtomkring barnen.
När jag arbetade på Nytopsskolan i Enskededalen så arbetade vi fram en metod som grundade sig på dessa deviser. Den fick pris två gånger. Finns beskriven på Wikipedia
Svenska skolor ska enligt lag aktivt arbeta mot mobbning och ha en plan för detta arbete – en antimobbningsplan.
På en studiedag för lärarna fick jag fria händer att arbeta för tryggheten på skolan: Varje lärare fick några gula postitlappar. De fick i uppgift att på varje lapp skriva ett namn på en elev som de antog vara mobbad. Alltså inte bara från sin egen klass. När de hade skrivit en stund fick de gå fram till tavlan som jag delat upp i rutor för varje klass. Lapparna sattes sedan upp i respektive klass. Därefter fick de sätta sig och se på eländet. I en skola med 700 elever så var det 42 (!) identifierade elever. Lärarna blev naturligtvis chockade över hur många elever i sin egen klass som andra uppfattade som mobbade. Även de lärare som ingick i Trygghetsrådet hade mobbade elever i sina klasser. Då blev det tydligt bevisat att elever mobbar så att inte klassläraren ser det. Däremot kan andra ”oviktiga” lärare se.
Därefter fick alla lärare hjälpas åt att ha Trygghetssamtal, dvs intervjua den mobbade. Det skulle då göras av en lärare som inte undervisade eleven. Sedan fick en annan lärare prata med mobbaren och tala om vad man visste och att det skulle upphöra omedelbart. Att vara två lärare vid dessa samtal var en metod som förespråkades av Farstametoden som sedan förbjöds pga att man då använder sig av samma makltspråk som mobbaren. Det är också totalt olämpligt att sammanföra mobbare och offer som om det vore en konflikt. Det är väldigt få offer i världen som vågar se sin plågoande i ögonen och säga sanningen.
Efter samtalet med respektive elev, dvs. samma dag, var det obligatoriskt att ringa hem till deras vårdnadshavare. Jag frågade lärarna när dom själva skulle vilja bli informerade om det gällde deras eget barn. ”Omedelbart” svarade alla unisont – så då bestämdes det.
Föräldrarna till mobbarna kunde ju inte skylla ifrån sig eftersom man ju hade mobbarens egen bekännelse.
Efter en vecka följde man upp med den mobbade och mobbaren. I de flesta falll hade mobbningen upphört. Lärarna var tillsagda att vara uppmärksamma på om den mobbade svarade positivt för att inte besvära läraren – för att det var för jobbigt att erkänna, dvs. det vanliga att den mobbade lade skulden på sig själv.
Men den stora vinsten kanske ändå var att lärarna blev medvetna om att mobbning förekom ”mitt framför ögonen på dom”.
Efter lärarnas intervjuer med mobbade elever så var det flera som kom till mitt rumm eller satt i lärarrummet och grät av förtvivlan över hur elaka barn kan vara.
Försvann mobbningen då? Nej – men den minskade radikalt och barnen började berätta. De vågade lita på vuxna – det var ett stort steg.
Hur gör man när lärare mobbar elever? Det är ett personalärende och ska hanteras av rektor och kommunens personalavdelning.
På en annan skola pratade jag med ett barn om mobbning och skolans Charlieprogram Hen sade: ”Charlie är bra men på rasterna gäller andra regler”.
Det blev tydligt att det är stor skillnad på teori och praktik.
Alltså: Ingen Metod Är Bättre Än Dess Utövare.
Vilket för oss tillbaka till min ursprungliga devis:
Åtgärder Mot Mobbning Startar Hos Oss Själva!
Vetenskapliga rapporter:
Vad är det för fel på mig? 1985 Gruppsamtal med en femteklass där en hackkyckling försöker bli accepterad av sina klasskamrater
Lika barn leka bäst 1990 Faktorer som påverkar kamratval i 2-3 års-åldern